tisdag 15 mars 2016

Studier på blodigt allvar

Alldeles nära där jag bor ligger ett av Bogotás drygt hundra universitet. Om jag inte har nåt särskilt för mej tycker jag om att strosa runt där kring sex på kvällen. Det är den tidpunkt på dygnet som jag tycker kommer närmast Garcia Márquez magiska realism. Ljuset faller från sidan och ger bergens sluttningar guldskimmer. Mörkret kommer snabbt, nästan överrumplande. Det är en halvtimme av förtätning. Dessutom är det då många föreläsningar tar slut, och studenterna väller ut på trottoarerna och gatorna och kryssar mellan gatuförsäljarna. Stämningen är uppsluppen.

Häromdagen när jag promenerade där slog det mej: Jag är ju också student. Sedan en tid tillbaka kladdar jag när andan faller på på en kandidatuppsats som jag påbörjade anno dazumal innan annat kom emellan. Jobb, livet. Fast kontrasten mellan mej och dessa målmedvetna ungdomar kan inte vara större. Min egen akademiska karriär är ett lapptäcke av lustfyllda infall - en orgie i privilegier. En colombiansk students dagar kan bli långa. Föreläsningarna börjar ofta klockan sju på morgonen och de flesta måste jobba extra på kvällar och helger för att finansiera studierna. Nånstans har jag läst att hälften av alla som påbörjar en utbildning här i landet tvingas avsluta den i förtid på grund av ekonomiska bekymmer. Tanken att läsa nåt "bara för att det är kul" eller lägga av "för att det inte är kul" är för det flesta colombianer helt främmande. Det skapar ett driv. Konkurrensen är hård, investeringen enorm. Möjligheten att studera en dyrbar biljett till ett bättre liv som inte kastas bort.

Inga kommentarer: