I centrala Bogotá kan man ta linbanan 600 meter upp till klostret Monserrate, som pryder en av de många bergstoppar som omger staden. Därifrån har man en vidunderlig utsikt över den colombianska huvudstaden som breder ut sej över en av Andernas många bergsplatåer, 2 600 meter över havet. Det är hus på hus bort i all oändlighet... För en vecka sedan åkte jag upp dit när solen gick ner för att ta avsked av staden. Här, bland nio miljoner andra människor, har jag levt mitt liv det senaste halvåret. Jag har trivts nästan varje stund och blivit så många erfarenheter rikare.
I morgon bitti sätter jag mej på ett flyg tillbaka till Stockholm och Sverige. Mina känslor är kluvna. Jag ser fram emot att få träffa familj och vänner och komma hem till allt det som är mitt liv. Samtidigt har tiden här gått så fort; det känns som att jag nu måste avsluta nånting som jag inte är klar med.
Jag vill passa på att tacka alla som har besökt bloggen. Från att det i början mest varit familj och vänner, ser jag att det nu ofta rör sej om okända som av någon anledning vill veta mer om Colombia. Jag hoppas att ni har haft nåt utbyte av det jag har skrivit!
Inlägg
Colombialiv sa...
4 juni 2012 10:48
Trevlig resa!
Cilla sa...
4 juni 2012 10:53
Jag kommer att sakna din blogg, brorsan, men ser fram emot att få träffa dig live igen!
Johannes sa...
4 juni 2012 13:49
@Annika: tack!
@Cilla: Japp, vi ses snart!
Mammas machete sa...
5 juni 2012 08:44
Ja, trevlig resa och tack för superskön blogg!
Kram!/Julia
Johannes sa...
6 juni 2012 08:50
Tack ska du ha Julia. Kram!