söndag 29 april 2012

resa bland kaffeplantor

För alla kaffeälskare som har vägarna förbi Colombia är förstås kaffeområdet, Zona Cafetera, ett måste. Så även för mej. Jag har tillbringat den senaste veckan på slingriga bergsvägar i yppig grönska, på bortglömda små bytorg med ett litet (läs stort) glas aguardiente i handen och på vandring uppför Rio Quindio i stilla och öde skogar bland kolibrier.

Jag har träffat en ensam blind turist som vill uppleva vägkrökarna och känslan av gatustenar under fötterna, liksom ljuden och dofterna i de kolonialbyar som vi andra erfar främst med synen. Jag har samtalat med Don Gustavo, den 87-årige pigge hotellägaren vars förkärlek för yngre kvinnor gett honom öknamnet perro allegre, den glada hunden. I den avlägsna bergsbyn Pijao åt jag och Aland lunch i byns enda öppna restaurang - en kvinnas vardagsrum. Och så har vi förstås inspekterat kaffebönor.

Den colombianska kaffeindustrin, som ska vara den tredje största i världen efter Brasilien och Vietnam (!?), genomgår för övrigt just nu en djup kris. Flera års intensivt regnande har förstört skördarna, samtidigt som priset på kaffe har sjunkit. Många kaffebönder tvingas se sej om efter andra jobb.






4 kommentarer:

Cilla sa...

Wow, det ser fantastiskt ut. Vilka upplevelser du får vara med om.

Johannes sa...

Ja, det var en toppenresa!

Mammas machete sa...

Vad fint. Underbara bilder. Men jag kan inte släppa den blinde turisten. Ett märkligt koncept man träffar på alldeles för sällan i den alldeles för visuellt fokuserade turismen. Vad hade han/hon att säga om sin resa? Kram!/Julia

Johannes sa...

@Julia: Jag pratade faktiskt inte med turisten. Jag var själv och vågade mej inte fram. Jag bara tjuvläste på en lapp han hade hängt över ryggen när jag gick bakom honom. Där stod det att han turistade på egen hand i kafferegionen och att han själv skulle be om hjälp om han behövde något. Sen stod det nåt telefonnummer också. Jag tyckte att det var härligt! Kram