söndag 19 februari 2012

ensam på operan en kulen natt

Bogotás gamla stadsdel heter Candelaria och är ett myller av branta kullerstensgator och färgglada hus med snidade balkonger. På dagarna kryllar det av folk i kvarteren, men på kvällarna är det påfallande öde och mörkt. De regnstänkta gatustenarna glittrar i ljuset av enstaka gamla lampor i gjutjärn. När jag, Aland och våra gäster häromkvällen promenerade uppför en av dessa mörka, halvt övergivna gator hörde vi ett "pst" och en välkomnande gest från vakten i porten till det gamla operahuset. Han undrade om vi hade lust att stiga in och beskåda stora salen.


Första gången jag besökte Bogotá hade man nyligen stängt ner operahuset för en genomgripande reparation. En stor galapremiär skulle hållas 2010. Sedan dess har restaureringen dragit ut på tiden och det senaste budet är att man kommer att öppna portarna igen först 2014. Jag blir ledsen bara av att tänka på allt jag missar. Därför kändes det som en ynnest att få stiga in i den alldeles öde stora salen, höja blicken och se ornamenten i taket och de guldbeklädda balkongerna och få lägga handen på de nya röda sammetsstolarna. Alldeles tyst. Hur visste vakten att just vi så gärna ville komma in och titta?


Bilden ovan tog Kris Geens med sin mobilkamera.

Inga kommentarer: