måndag 30 januari 2012

fotboll

Under helgen sparkade colombianska ligan igång. Tillsammans med tiotusentals andra vallfärdade jag till den colombianska fotbollens allra heligaste rum - nationalarenan El Campin - för att se derbyt mellan "mitt" Millionarios och Santa Fe.


Som så ofta speglar fotbollen även här samhället i stort. Få européer känner till vad som sker på landets fotbollsplaner, men många har hört historien om landslagsbacken Andrés Escobar. Tidigt på morgonen den andra juli 1994 sköts han ihjäl på en parkeringsplats i Medellin, en månad innan han skulle gifta sej med sin flickvän. Han hade råkat styra in bollen i eget mål i VM-matchen mot USA någon vecka tidigare. För det fick han sona med sitt liv.

Under 80- och 90-talen kontrollerade knarkkartellerna den inhemska fotbollen. Internationellt red landet under 90-talet på en framgångsvåg och lyckades kvalificera sig till tre VM-slutspel i rad. Själv minns jag bäst målvakten René Higuita med den tokiga frisyren och Carlos Valderrama, som på sin tid var en av världens främsta mittfältare. Hans frisyr gick inte heller av för hackor... Higuita var en riktig spexare och är mest känd för att ha uppfunnit Skorpionen, ett unikt sätt att rädda bollar på.




I dag står klubbarna vad jag har förstått relativt fria och de spelskandaler som de senaste åren har skakat om den italienska, grekiska och turkiska fotbollen lyser med sin frånvaro i Colombia. Rent spelmässigt är kvaliteten sådär, om jag ska vara ärlig. Tekniskt sett är man bättre än kollegerna i Allsvenskan, men rent taktiskt lämnar ligan mycket övrigt att önska.

Det är kul och tryggt att gå på fotboll i Bogotá. Dessutom är det en estetisk upplevelse: El Campin är gammal, men utsikten bedårande. Höjer man blicken från plan ser man en fond av intensivt grönskande berg. Under matchens gång blånar bergen och suddas ut av mörkret och sitter man högt upp ersätts de av ljusen från en blinkande mångmiljonstad. Man behöver inte heller kunna spanska för att delta i meningsutbytet. Det räcker med ett enda ord, för just på fotbollsarenor är colombianerna inga språkekvilibrister: Puta!

Min match, då? Santa Fe-Millionarios 1-1.

2 kommentarer:

Cilla sa...

Frillan till höger är ju underbar :-)

Johannes sa...

Hej Cilla! Ja, den är rätt oslagbar. Men har du sett räddningen på you tube-videon? Den är inte så dum den heller...