torsdag 19 januari 2012

ett lyckligt folk?


Vi åt middag med en kompis på en restaurang i Buenos Aires för någon vecka sen. Han har rest runt en hel del i Colombia och vi kom in på hur öppna och glada colombianer ofta är. Det fick mej att tänka på att Colombia för ett par år sedan av Happy Planet Index utsågs till världens näst lyckligaste land, endast slaget av republiken Vanuatu, som vi ju alla direkt kan peka ut på kartan... Nu ska det sägas direkt att indexet inte bara mäter lycka i sej, utan väger graden av lycka mot det ekologiska fotavtryck befolkningen lämnar efter sig. Den så att säga söker efter den optimala situation där både vår planet och människorna känner sej tillfreds.

Det kanske låter absurt att ett land som inom vissa områden har plågats av en intern väpnad konflikt i över 40 år, som lider av en av världens största interna flyktingkatastrofer och plågas av korruption inom alla nivåer av samhället kan definiera sig självt som lyckligt. Men för dem som har varit i Colombia känns det ändå inte obegripligt. Jag slås av alla skratt när jag är här. Höga, hjärtliga. I butiker och i trappuppgångar möts man ofta av ett leende och en blick som ser en, och inte av de stängda ansikten som Sverige har så gott om.

Nu vill jag inte sjunga fattigdomens lov. Klyftorna i Colombia är provocerande och stötande. Miljontals människor lever under vidriga förhållanden och problemen är på vissa håll enorma. Men det är samtidigt uppenbart att folk här ofta har närmare till en sorts glädjens inre livsnerv än vad många på mer nordliga breddgrader har.


3 kommentarer:

Cilla sa...

Ja, för att vara så välmående enligt yttre kriterier som vi är, så är vi påfallande missnöjda. Och "stängda", som du säger. Siri och jag pratade om det där häromdagen - att vi liksom inte SER varandra. Vi umgås med våra vänner och kollegor, och resten blir liksom osynliga. Börjar kassören på Hemköp heja på en flera dagar i rad blir man nervös och tänker att det här kan bli jobbigt, bäst att börja handla nån annanstans. Åker man hiss med en främling står man och tittar upp i varsitt hörn av taket för att slippa se eller tala med varandra ... Sånt där inbillar jag mig är annorlunda i andra delar av världen.

Ingela sa...

Ofta säger man ju att folk i varmare klimat är mer öppna, men en norsk kompis till mig (som bor i Stockholm sen många år) säger ofta att vi svenskar är mycket mer slutna än norrmännen. Och på henne och hennes vänner stämmer det, de är otroligt generösa och öppna för nya männsikor. Så då faller den teorin lite.. Men sen brukar man väl säga att folk som levt i krig eller under andra svåra omständigheter blir bättre på att uppskatta livet. Så det kanske ligger närmare "sanningen"? Långt inlägg, men det här är ju intressant! :)

Johannes sa...

@Cilla och Ingela: Ja, jag tycker också att det är intressant. Det krävs i alla fall mer än materiellt välstånd för att man ska känna sej nöjd med livet. Den här känslan av samhörighet - av att veta vem ens granne är och vem som jobbar i närköpet - kanske ger en glädje?